to 21 aug 2014
 
Rehabiliteringsverktyg - Anställd

Särskilt högriskskydd

En försäkrad som har en sjukdom som gör att hon eller han ofta måste vara borta från arbetet på grund av sjukdom kan beviljas särskilt högriskskydd och få sjukpenning/sjuklön redan från första dagen. Med ”ofta” menas att antalet sjukdomsfall under ett år bedöms bli fler än tio.

En försäkrad kan också beviljas särskilt högriskskydd om det finns risk för att hon eller han måste vara borta från arbetet på grund av sjukdom vid en eller flera längre sjukperioder (minst 28 dagar)under ett år. Vid ett beslut om sådant högriskskydd gäller vanliga regler om karensdag.

Försäkringskassan får även fatta beslut om särskilt högriskskydd när en försäkrad har rätt till sjuklön till följd av ingrepp i samband med donation eller förberedelser för donation av egna organ eller vävnader. Den som omfattas av det särskilda högriskskyddet på grund av donation av organ eller vävnader slipper också karensdagen. Ett beslut om särskilt högriskskydd innebär att arbetsgivaren har rätt till ersättning från sjukförsäkringen för sina kostnader för sjuklön. Den försäkrade måste göra en skriftlig ansökan till Försäkringskassan för att få prövat om hon eller han kan omfattas av det särskilda högriskskyddet. Även arbetslösa kan beviljas särskilt högriskskydd.

Egenföretagare som har en vald karenstid av 3 eller 30 dagar omfattas däremot inte av det särskilda högriskskyddet. Syftet med det särskilda högriskskyddet är att skydda personer som har en sjukdom eller ett funktionshinder. Situationen på arbetsmarknaden kan vara besvärlig för dessa personer. Försäkrade som beviljats särskilt högriskskydd belastar i väsentligt mindre grad den enskilde arbetsgivaren kostnadsmässigt och den försäkrade slipper drabbas av inkomstförlust till följd av karensdagsregeln.

Förbyggande sjukpenning

Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan ha rätt till sjukpenning. En förutsättning för rätt till ersättning är att behandlingen eller rehabiliteringen syftar till att förebygga sjukdom, att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Reglerna om karensdag gäller inte förebyggande sjukpenning. Detta innebär att sjukpenning kan betalas ut från och med den första behandlingsdagen.

För rätt till förebyggande sjukpenning krävs att en läkare har konstaterat att den försäkrade har en förhöjd sjukdomsrisk som kan leda till en nedsättning av arbetsförmågan. Läkaren ska ha ordinerat behandlingen som ska vara lämplig för att minska sjukdomsrisken. Behandlingen eller rehabiliteringen ska ingå i en plan som ska godkännas av Försäkringskassan. Läkaren fyller i ett utlåtande som innehåller en behandlingsplan.

Förebyggande sjukpenning kan betalas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels sjukpenning. Behandlingen eller rehabiliteringen i förebyggande syfte kan förekomma etappvis med mellanliggande uppehåll i behandlingen. Under dessa behandlingsuppehåll kan den försäkrade i många fall vara i fullt arbete.

Till medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering räknas förutom vanlig sjukvård även behandlingsformer som sjukgymnastik, syn- och hörselrehabilitering, arbetsterapi, utprovning av handikapphjälpmedel samt rådgivning och stödåtgärder.

Exempel på behandling eller rehabilitering som kan ge rätt till förebyggande sjukpenning är: hörselträning, talträning, rörelseträning, vård på behandlingshem för missbrukare, vistelse på hälsohem, kurser för bantning, rökavvänjning eller stresshanteringskurser.

Läkarutlåtandet kan hämtas under avsnittet Blanketter.

Partiell sjukskrivning

Sjukpenning kan betalas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels sjukpenning. Hur stor sjukpenningen blir beror på i vilken omfattning sjukdomen sätter ner arbetsförmågan. Om en försäkrad bedömts vara halvt arbetsoförmögen på grund av sjukdom avkortas normalt varje arbetsdag med minst halva arbetstiden. Men för en försäkrad som bedömts vara halvt arbetsoförmögen kan halv sjukpenning betalas ut även för en dag då hon eller han arbetat mer än hälften av sin normala arbetstid den dagen. Förutsättningen för detta är dock att den sammanlagda arbetstiden under perioden inte överstiger hälften av den försäkrades normala arbetstid, och att arbetstidens förläggning är medicinskt motiverad, det vill säga att arbetstidens förläggning har positiv inverkan på den försäkrades tillfrisknande och rehabilitering. Genom att utnyttja möjligheterna till deltidssjukskrivning behöver en försäkrad inte helt avskiljas från arbetet annat än om det är nödvändigt.

Om en försäkrad varit helt sjukskriven en period kan deltidssjukskrivning utnyttjas som successiv återgång i arbetet. Erfarenheterna har visat att det går fort att tappa kontakten med arbetsplatsen under en sjukskrivning. Ju längre tid som går, desto större är risken för att arbetsmotivationen bryts.

En kritisk gräns går någonstans vid 3-6 månader. Motivationen att arbeta sänks därefter och sannolikheten för att den försäkrade ska kunna återuppta sitt förvärvsarbete försämras.

Arbetsresor

Om en försäkrad som drabbats av sjukdom kan förvärvsarbeta men inte ta sig till och från arbetet på vanligt sätt kan Försäkringskassan, för att underlätta återgång i arbete, besluta att i stället för sjukpenning betala ut skälig ersättning för de merkostnader som uppkommer för resorna till och från arbetet.

En förutsättning för att merutgifter för arbetsresor ska kunna ersättas är att den försäkrade skulle ha haft rätt till hel eller partiell sjukpenning om hon eller han inte fått merkostnadsersättning för den aktuella tiden. Försäkringskassan måste därför först ta ställning till om arbetsförmågan är nedsatt i sådan omfattning att det ger rätt till sjukpenning.

Om Försäkringskassan vid sin bedömning kommer fram till att den försäkrades medicinska tillstånd inte är något hinder för att hon eller han återgår i arbete ska sjukpenning inte betalas ut. Kostnaderna för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet ska då i stället ersättas.

Den försäkrade har inte möjlighet att själv välja att få sjukpenning i stället för att få sina merutgifter för resor ersatta. Ersättning för resekostnader som alternativ till sjukpenning är bara avsedd att betalas ut under begränsad tid. När det är fråga om långvariga eller bestående nedsättningar av funktionsförmågan ska ersättning inte betalas ut från socialförsäkringen. Med tillfälligt menas i detta sammanhang inte mer än 90 dagar.

Aktiv sjukskrivning

Aktiv sjukskrivning innebär att en försäkrad under en sjukskrivningsperiod utför olika aktiviteter för att förbättra förutsättningarna till att kunna återgå i arbete och därmed undvika att bli passiviserad. Initiativ till aktiv sjukskrivning kan komma från läkaren, den försäkrade eller annan aktör. När rätten till ersättning är bedömd kan aktiviteter under sjukskrivningen initieras. Det kan vara en försäkrad som behöver komma tillbaka till arbetsplatsen och träffa arbetskamrater, delta i informationsmöten med mera. Aktiviteterna ska vara av social karaktär och på den försäkrades villkor. Den försäkrade får inte utföra normala eller anpassade arbetsuppgifter.

Arbetsträning

Arbetsträning är en rehabiliteringsåtgärd som innebär att en försäkrad systematiskt tränar sin fysiska, psykiska eller sociala funktions- och arbetsförmåga. Träningen innebär att den försäkrade tränar upp sin förmåga för en viss arbetsuppgift.

När en försäkrad som varit sjukskriven en längre period åter ska börja arbeta, kan arbetsträning vara en lämplig åtgärd för att påbörja återgången till arbetslivet. Den försäkrade kan då, utan krav på prestation, få känna efter om hon eller han klarar av sina tidigare arbetsuppgifter med de inskränkningar i arbetsförmågan sjukdomen medfört.

För att arbetsträningen ska vara framgångsrik behöver den många gånger kombineras med andra åtgärder på arbetsplatsen såsom anpassning av arbetsuppgifter, arbetstider, hjälpmedel och annat. Det bör dock först övervägas om den försäkrade kan återgå successivt i arbetet genom partiell sjukskrivning.

Arbetsprövning

Arbetsprövning är en utredningsåtgärd som syftar till att klarlägga en försäkrads intressen och utvecklingsmöjligheter samt hennes eller hans fysiska, psykiska och sociala funktions- och arbetsförmåga ställt i relation till kraven på arbetsmarknaden.

Under arbetsprövningen får den försäkrade pröva olika konkreta arbetsuppgifter. Arbetsprövning innebär att en försäkrad får pröva andra arbetsuppgifter än de hon eller han haft tidigare. Detta kan vara en åtgärd i sig eller en förberedelse för utbildning till nytt arbete.

Rehabiliteringsmöte

När behov uppstår under rehabiliteringsprocessen kan vem som helst av rehabiliteringsaktörerna sammankalla till ett rehabiliteringsmöte där förutsättningar klargörs och fortsatt rehabilitering planeras. Vid rehabiliteringsmötet samlas inblandande aktörer kring den försäkrade. Det kan exempelvis vara arbetsgivare, företagshälsovård, Försäkringskassan, facklig representant, behandlande läkare och arbetsförmedlingen.

Erfarenheten visar att rehabilitering, för att lyckas, ska utgå från individens behov och förutsättningar och att ett klart mål har formulerats för rehabiliteringen. Utredning, planering och genomförande av rehabiliteringsåtgärd bör alltid ske i nära samarbete med den försäkrade.

Ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna kan vara fördelat på flera aktörer. Detta kräver en nära och aktiv samverkan mellan den försäkrade, Försäkringskassan och övriga aktörer. Det behövs kreativitet och flexibilitet för att hitta gemensamma lösningar där varje aktör tar sin del av det gemensamma ansvaret. Att planeringen sker gemensamt på ett rehabiliteringsmöte ökar förutsättningarna för samsyn och samverkan.

Arbetsmiljöverkets åtgärder

Arbetsmiljöverket ska genom sina inspektioner på arbetsplatserna se till att arbetet är anpassat till människors olika förutsättningar i fysiskt eller psykiskt avseende. Målet för verksamheten är att följa utvecklingen inom arbetsmiljöområdet och att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagar följs.

Vid tillsyn av rehabiliteringsarbetet på arbetsplatserna är det Arbetsmiljöverkets uppgift att se till att det finns en organisation, rutiner, resurser med mera.

Anpassning av arbetsförhållanden

Arbetsgivaren har skyldighet att ta hänsyn till de enskilda arbetstagarnas olika förutsättningar för arbetet och anpassa arbetsförhållandena eller vidta andra lämpliga åtgärder. Detta regleras i Arbetsmiljölagen. I arbetsgivarens rehabiliteringsansvar ingår att vidta de åtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Inriktningen bör vara att den anställde ska beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren.

Åtgärder som kan vidtas för att anpassa arbetssituationen är anskaffande av tekniska hjälpmedel och särskilda arbetsredskap eller förändringar i den fysiska arbetsmiljön. Förändringar kan också behöva göras i arbetsorganisationen, arbetsfördelningen, arbetsuppgifterna, arbetstiderna, arbetsmetoderna samt de psykosociala och sociala förhållandena. Andra åtgärder kan vara särskilda informationsinsatser eller byte av befattning eller personella stödinsatser.

Bidrag till arbetshjälpmedel

Arbetshjälpmedel är en samlingsbenämning för arbetstekniska hjälpmedel som kan vara personliga eller särskilda anordningar på arbetsplatsen. Bidrag till arbetshjälpmedel kan lämnas som ett led i rehabiliteringen av en förvärvsarbetande försäkrad. Bidraget kan lämnas när ett arbetshjälpmedel kan medföra att en längre tids sjukskrivning kan brytas och den försäkrade kan återgå i arbete.

Det är inte nödvändigt att den försäkrade är sjukskriven för att bidrag till arbetshjälpmedel ska kunna betalas ut. Arbetshjälpmedel kan också fylla en viktig funktion som förebyggande åtgärd. Den försäkrade ansöker själv om bidrag för sådana hjälpmedel som är av individuell karakt är. Arbetsgivaren ansöker om bidrag till sådana hjälpmedel eller anordningar som innebär ingrepp i arbetsgivarens egendom, till exempel att en lokal eller maskin måste byggas om.

Arbetsgivare och anställd kan vardera få bidrag med 50.000 kronor.

Bidrag till datorbaserade hjälpmedel kan dock beviljas med högre belopp. Arbetsgivaren kan få bidrag med hälften av den kostnad för arbetshjälpmedel som överstiger 10.000 kronor. Bidrag till den försäkrade lämnas med hela kostnaden om hjälpmedlet saknar värde för någon annan.

Ansökan om bidrag till arbetshjälpmedel ska göras till Försäkringskassan före inköpet eller ombyggnaden. Arbetsgivaren har det grundläggande ansvaret för att arbetsmiljön är bra och lämpligt utformad. Arbetsgivaren har också skyldighet att anpassa arbetsförhållandena till den anställdes särskilda förutsättningar för arbetet. Försäkringskassan l ämnar inte bidrag till hjälpmedel som är arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla.

Ansvaret för arbetshjälpmedel är uppdelat så att:

AMS svarar för bidrag till arbetshjälpmedel som behövs för att en arbetslös person med funktionshinder ska kunna få och utföra arbeta samt för anställda med funktionshinder när behovet av           arbetshjälpmedel framkommer under de första tolv anställningsmånaderna och  l försäkringskassorna svarar för motsvarande bidrag till anställda eller egenföretagare och fria yrkesutövare som är etablerade på arbetsmarknaden.

Omplacering hos arbetsgivaren

Arbetsgivaren skall anpassa de enskilda arbetstagarnas arbetssituation med utgångspunkt från deras förutsättningar för arbetsuppgifterna. Därvid skall särskilt beaktas om den enskilde arbetstagaren har någon funktionsnedsättning eller annan begränsning av arbetsförmågan (§12 Arbetsmiljöverkets författningssamling 1994:1).

I arbetsgivarens rehabiliteringsansvar ingår att vidta de åtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Inriktningen bör vara att den anställde ska beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren.

Utbildning hos arbetsgivare

Utbildning kan många gånger vara en framgångsrik rehabiliteringsåtgärd, inte minst om utbildningen leder till att den försäkrade kan stanna kvar hos sin tidigare arbetsgivare. Arbetsgivaren ska både uppmärksamma och utreda behov av rehabilitering, se till att åtgärderna kommer till stånd och finansiera dem. Ansvaret för finansieringen begränsas till det ansvar som arbetsgivaren har för de åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till den egna verksamheten eller för att den anställde ska kunna vara kvar inom verksamheten.

Vad som är rimligt att kräva av arbetsgivaren får avgöras efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet där såväl den anställdes som arbetsgivarens förutsättningar vägs in.

Köp av tjänst

Försäkringskassan har särskilda medel för bland annat köp av sådana tjänster som bedöms nödvändiga för att återföra en försäkrad i arbete. Det gäller tjänster dels för utredning av förutsättningarna för rehabilitering och dels för direkta åtgärder som syftar till att underlätta återgång i förvärvsarbete. Åtgärderna bör därför ha en arbetslivsinriktad karakt är. Insatser av rent medicinsk natur bör däremot inte kunna köpas på detta sätt.

Tjänster eller åtgärder som kan köpas är exempelvis arbetsvägledning och utbildning. Arbetsvägledning kan behövas när en försäkrad inte kan fortsätta med sitt tidigare arbete eller yrke utan behöver hitta en ny yrkesinriktning. Den försäkrade kan få vägledande samtal, genomgå arbetspsykologisk utredning och få hjälp med att hitta arbetsprövningar inom nya yrkesområden. Köp av utbildning kan bli aktuell när en försäkrad på grund av sjukdom behöver omskolning till nytt yrke. Utbildningstiden är beroende av utbildningsbehovet och omständigheterna i det enskilda fallet. Inriktningen bör dock vara att en eventuell utbildning bör vara avslutad inom ett år.


Informationen publicerades 2003-10-05